Klockan ringer.
Ska jag snooza eller gå upp? Går jag upp med detsamma hinner jag sminka mig, fixa håret och förhoppningsvis ta fram en annan uppsättning kläder än de jag hade igår.
Snooze.
...
Snooze.
Snooze.
...helvete!
Rusar upp ur sängen. Borstar tänderna. Tar på mig samma kläder från dagen innan. Sätter upp håret i en boll.
Skyndar ner på nedervåningen. Pudrar ansiktet med lite puder för att inte se allt för blek ut. Sprayar lite parfym. Måste lukta gott.
På jobbet.
-Vad trött du ser ut!
-Ja, jag är trött. (Sanningen är att jag egentligen bara går runt med ansiktet jag föddes med)
-Sent igår eller?
-Nej.
Jobbar.
Fasen, vad varmt det är. Jag kan ju ta av mig tr... Nej. Jag har bara ett linne under. Det passar sig inte.
Shit! Vilka byxor tog jag? Fan... Jag tog ju de där tighta träningsbyxorna som blir lite svagt genomskinliga när jag böjer mig ner. Vad ska alla andra tro? Vad för signaler sänder jag ut nu?
-Varför försöker du se sexig ut på jobbet för?
-Ursäkta?
-Varför jobbar du i träningstights?
-För att de är mycket bekvämare än arbetsbyxorna. Jag får inte ont i magen eller nå utslag av dessa då de inte skär in i magen och andas mycket bättre. Jag kan alltså röra mig obehindrat.
-Ehm okeej... (?)
-Alltså din hårfärg bländar mig!
-(vem fan é du?!)
-Du byter ju hårfärg som vi andra byter underkläder!
-(fortfarande, vem fan är den här människan och varför i helvete dokumenterar han mitt utseende?)
-Eh, hehe... jaa, kanske det..?
Rast.
Två killar står och pratar. Den ena sparkar lite lätt på den andres fot.
-Höhö, ska du anmäla mig för sexuella trakasserier nu eller?
-Haha, ja! Snart får man ju inte ens andas längre!
Tystnar och fnittrar lite hånfullt när jag går förbi.
Jobbar.
-Oj! Det där ser tungt ut! Är det inte jobbigt att jobba här som tjej?
-Nej, det är inga problem.
-Men ni är ju inte lika starka som vi killar.
-Alltså, det går bra. Jag har inga problem med att klara mina arbetsuppgifter. Jag ligger långt över kravet.
-Jahaa! Vad bra! Du är ju duktig, alltså, för att vara tjej.
-Ehm.. Ok. Tack.. (Skulle det där vara någon slags komplimang eller?)
Klockan börjar närma sig skiftslut.
Jag väntar lite med att stämpla ut så jag slipper den största horden människor.
Går till omklädningsrummet. Rör mig mot entrén.
-Ska du inte träna?
-Nej.
-Du måste tänka på "Beach 2016"! Annars blir det vassen, haha!
-Nej då... Hehe.. (Skulle aldrig falla mig in att "gömma mig i vassen" då jag inte skäms för min kropp)
Sätter mig i bilen. Åker hem. Försöker släppa "bitch-fasaden" jag haft uppe på jobbet.
Hemma. Går ut med hundarna. Rensar tankarna, så gott det går. Kollar på tv, spelar dataspel, äter middag.
Går och lägger mig, drömmer om jobbet, om förgående dag och om kommande. Vaknar ibland genomsvettig. Vänder på täcket, somnar om.
Klockan ringer. Orkar jag gå upp?
Snooze.
Snooze.
Snooze.
...helvete!!!
lördag 30 april 2016
lördag 23 april 2016
Den perfekta mannen
Vad ställer vi för krav på männen i vårt samhälle? Hur ser normen ut?
Får män vara feminina? Får de vara svagare än kvinnan?
Som feminist säger jag ju självklart ja, dock är det inte så självklart för alla.
Könsnormen ser gärna att mannen ska vara stöttepelaren i en familj. Han ska helst inte visa så mycket känslor. Han ska vara hård, muskulös och gärna ha mörk röst. Han måste veta hur man byter däck på bilen och han ska inte ha tummen mitt i hand. Stämmer detta alltid? Verkligen inte.
När en kvinna väljer att bära, enligt könsnormen, maskulina kläder, så anses det mer accepterat. Väljer däremot mannen att göra likadant, fast, enligt könsnormen, klä sig i feminina kläder, så anses det mindre accepterat och skapar oftast fler reaktioner.
Vad ställer vi för krav på männen egentligen? Samhällsstrukturen kan inte vara hälsosam för männen, enligt min mening. Jag säger självklart inte att samhällsstrukturerna gynnar kvinnan etc. eller att de skulle vara endast positiva för kvinnor. Dock, vill jag bara fokusera på männen i det här inlägget.
Jag tror att det är viktigt att vi lär våra barn att könsrollerna skall inkludera fler typer av människor. Slopa dessa stenhårda könsnormer. Män behöver inte anta sig den här machokulturen. Jag vill att det ska vara accepterat att vara man och inte veta hur man byter däck. Jag vill att det ska vara accepterat att män visar känslor och vågar prata om sina tankar och reflektioner. Jag vill att det ska vara accepterat för män att bära kjol och klänningar, att de ska få sminka sig, att de ska få lyssna på ballader, titta på romantiska filmer, inte vara grym på att grilla, inte dra in mest pengar i ett förhållande och att de får vara hemma med barnen etc. OM de vill!
Jag upplever också att homosexualitet anses mer accepterat när det gäller ett lesbiskt par gentemot ett bögpar. Varför är det så? Ärligt talat så vet jag inte. Jag önskar att jag visste varför men tyvärr(?) kan jag inte sätta mig in i det tänket.
Jag vill tillägga att män självklart har tolkningsföreträde i den här frågan och har ni män något att tillägga här eller vill att jag rättar till något så är jag öppen för diskussion.
Som kvinna har jag såklart svårare att sätta mig in i hur en vardag ser ut för en man. Däremot, som feminist, så anser jag att vi måste jobba med förutsättningarna för alla kön, för att uppnå jämställdhet.
Vi måste våga se hur könsrollerna påverkar jämställdheten.
Vi måste minska pressen på "den perfekta mannen".
Får män vara feminina? Får de vara svagare än kvinnan?
Som feminist säger jag ju självklart ja, dock är det inte så självklart för alla.
Könsnormen ser gärna att mannen ska vara stöttepelaren i en familj. Han ska helst inte visa så mycket känslor. Han ska vara hård, muskulös och gärna ha mörk röst. Han måste veta hur man byter däck på bilen och han ska inte ha tummen mitt i hand. Stämmer detta alltid? Verkligen inte.
När en kvinna väljer att bära, enligt könsnormen, maskulina kläder, så anses det mer accepterat. Väljer däremot mannen att göra likadant, fast, enligt könsnormen, klä sig i feminina kläder, så anses det mindre accepterat och skapar oftast fler reaktioner.
Vad ställer vi för krav på männen egentligen? Samhällsstrukturen kan inte vara hälsosam för männen, enligt min mening. Jag säger självklart inte att samhällsstrukturerna gynnar kvinnan etc. eller att de skulle vara endast positiva för kvinnor. Dock, vill jag bara fokusera på männen i det här inlägget.
Jag tror att det är viktigt att vi lär våra barn att könsrollerna skall inkludera fler typer av människor. Slopa dessa stenhårda könsnormer. Män behöver inte anta sig den här machokulturen. Jag vill att det ska vara accepterat att vara man och inte veta hur man byter däck. Jag vill att det ska vara accepterat att män visar känslor och vågar prata om sina tankar och reflektioner. Jag vill att det ska vara accepterat för män att bära kjol och klänningar, att de ska få sminka sig, att de ska få lyssna på ballader, titta på romantiska filmer, inte vara grym på att grilla, inte dra in mest pengar i ett förhållande och att de får vara hemma med barnen etc. OM de vill!
Jag upplever också att homosexualitet anses mer accepterat när det gäller ett lesbiskt par gentemot ett bögpar. Varför är det så? Ärligt talat så vet jag inte. Jag önskar att jag visste varför men tyvärr(?) kan jag inte sätta mig in i det tänket.
Jag vill tillägga att män självklart har tolkningsföreträde i den här frågan och har ni män något att tillägga här eller vill att jag rättar till något så är jag öppen för diskussion.
Som kvinna har jag såklart svårare att sätta mig in i hur en vardag ser ut för en man. Däremot, som feminist, så anser jag att vi måste jobba med förutsättningarna för alla kön, för att uppnå jämställdhet.
Vi måste våga se hur könsrollerna påverkar jämställdheten.
Vi måste minska pressen på "den perfekta mannen".
lördag 16 april 2016
Mansplaining deluxe
Idag läste jag en debattartikel som nyheter24.se delat på sin egna Facebook. Rubriken löd "Hur kan ni amma ert barn samtidigt som ni har sex?"
Jag läste såklart artikeln eftersom jag blev förskräckt att detta faktiskt försegår?! Jag skulle aldrig någonsin ens tänka tanken. För mig är det jätte självklart att det inte är ok, men det är inte det för alla.
Jag läste kommentarerna till artikeln och visst, överlag så menar folk att det är fel och det är brist på respekt osv. MEN, ja det finns undantag, fler undantag än vad jag kunde tro. Det finns de som ser detta som inte något mer än normbrytande. Jag såg flera kommentarer som löd: "Vad spelar det för roll, är det ett spädbarn så förstår denne ändå ingenting." JO, det är sant! Folk, föräldrar är alltså så respektlösa mot sina barn!
Jag gav mig in i en diskussion till en kommentar med solklar "mansplaining".
Han:
Ta det lugnt ladies! Här kommer mannen och säger att detta är en bagatell, inget att bry sig om! Adoptera en unge istället och var tyst!
Han påstår också att det är helt bortkastad energi att diskutera detta. Dock gör han det själv och tro mig, han slutade inte här heller.
Jag skrev som svar till den här kommentaren:
Jag tolkar det som att du tycker att det finns viktigare saker att tänka på än att respektera sitt barn?
Det handlar inte om att överleva. Det handlar om respekt. Det finns mycket vi klarar av och överlever men inte vill uppleva för det.
Precis som hon skriver så förstår inte blinda att vi pekar finger åt dem, eller att döda förstår att vi dansar på deras gravar. Dock avstår vi, för att vi respekterar varandra.
På internet finns åsikter om allt. Allt som det skrivs om offentligt skapar reaktioner. Varför får vi bara reagera på sådant som du tycker är viktigare att bry sig om? Hur vet du om någon här, som reagerat, som du nämner, genom att bli äcklad och kränkt, redan kämpar mot Sveriges diktatur? De kanske redan har adopterat? Varför ska det ena utesluta det andra? Hur "duktig" medborgare ska jag behöva vara för att få dela med mig av min åsikt i det här ämnet?
Så länge folk reagerar negativt på brist av respekt så betyder det att sunt förnuft fortfarande existerar, och det är allt annat än negativt.
Han svarar:
Therese Åhström många kansken och ett ganska så tomt innehåll i din text. Du skriver som om du vore klassens duktiga och försöker fiska poäng i mycket intetsägande meningar! Fyrkantiga/inrutade, små pretentiösa flickspoling. Samhället har format dig till en robot!
Jag läste såklart artikeln eftersom jag blev förskräckt att detta faktiskt försegår?! Jag skulle aldrig någonsin ens tänka tanken. För mig är det jätte självklart att det inte är ok, men det är inte det för alla.
Jag läste kommentarerna till artikeln och visst, överlag så menar folk att det är fel och det är brist på respekt osv. MEN, ja det finns undantag, fler undantag än vad jag kunde tro. Det finns de som ser detta som inte något mer än normbrytande. Jag såg flera kommentarer som löd: "Vad spelar det för roll, är det ett spädbarn så förstår denne ändå ingenting." JO, det är sant! Folk, föräldrar är alltså så respektlösa mot sina barn!
Jag gav mig in i en diskussion till en kommentar med solklar "mansplaining".
Han:
Varför blir alla så äcklade och kränkta så fort det är något som inte är helt "Svensson vanligt". Ni överlever nog ändå ska ni se och det gör barnen i detta fallet också!
Lägg till en Trekant med deras golden retriver också så får ni en sjukare bild framför er som ni kan reagera och skriva kommentarer om.
Detta är ju bara löjligt att vuxna människor skriver här och bryr sig om en sådan skit bagatell!
Va fan lägg energi på att bryta Sveriges diktatur eller adoptera ett barn i nöd ellr försök göra något som gör världen till en bättre plats istället för att spy galla och klappa er själva på axeln!
Självgoda svensken.
Ni kan dra åt helvete faktiskt!
Lägg till en Trekant med deras golden retriver också så får ni en sjukare bild framför er som ni kan reagera och skriva kommentarer om.
Detta är ju bara löjligt att vuxna människor skriver här och bryr sig om en sådan skit bagatell!
Va fan lägg energi på att bryta Sveriges diktatur eller adoptera ett barn i nöd ellr försök göra något som gör världen till en bättre plats istället för att spy galla och klappa er själva på axeln!
Självgoda svensken.
Ni kan dra åt helvete faktiskt!
Ta det lugnt ladies! Här kommer mannen och säger att detta är en bagatell, inget att bry sig om! Adoptera en unge istället och var tyst!
Han påstår också att det är helt bortkastad energi att diskutera detta. Dock gör han det själv och tro mig, han slutade inte här heller.
Jag skrev som svar till den här kommentaren:
Jag tolkar det som att du tycker att det finns viktigare saker att tänka på än att respektera sitt barn?
Det handlar inte om att överleva. Det handlar om respekt. Det finns mycket vi klarar av och överlever men inte vill uppleva för det.
Precis som hon skriver så förstår inte blinda att vi pekar finger åt dem, eller att döda förstår att vi dansar på deras gravar. Dock avstår vi, för att vi respekterar varandra.
På internet finns åsikter om allt. Allt som det skrivs om offentligt skapar reaktioner. Varför får vi bara reagera på sådant som du tycker är viktigare att bry sig om? Hur vet du om någon här, som reagerat, som du nämner, genom att bli äcklad och kränkt, redan kämpar mot Sveriges diktatur? De kanske redan har adopterat? Varför ska det ena utesluta det andra? Hur "duktig" medborgare ska jag behöva vara för att få dela med mig av min åsikt i det här ämnet?
Så länge folk reagerar negativt på brist av respekt så betyder det att sunt förnuft fortfarande existerar, och det är allt annat än negativt.
Hans svar:
Det handlar om i vilket tillstånd av medvetande du befinner dig i. Bara för att det väcker en reaktion betyder inte automatiskt att man måste skriva ur sig den bara för att se om man tillhör den största majoritetens pöbel. Det handlar heller inte om hur "duktig" medborgare du är för att ha en åsikt ang detta ämne. Däremot om man läser andra människors inlägg där det skrivs att personerna som ammar och har sex samtidigt är äckliga, då förstår jag inte varför man vill slänga in en liknande kommentar som beskriver det som t ex vidrigt... Och så är pöbeln i rullning! sen för att avsluta som tycker jag ju att du Therese Åhström skulle sökt jobb på dilemma i radio play, för du kan verkligen vända och vrida på mina meningar istället för att bara se det för vad det är!
Det handlar om i vilket tillstånd av medvetande du befinner dig i. Bara för att det väcker en reaktion betyder inte automatiskt att man måste skriva ur sig den bara för att se om man tillhör den största majoritetens pöbel. Det handlar heller inte om hur "duktig" medborgare du är för att ha en åsikt ang detta ämne. Däremot om man läser andra människors inlägg där det skrivs att personerna som ammar och har sex samtidigt är äckliga, då förstår jag inte varför man vill slänga in en liknande kommentar som beskriver det som t ex vidrigt... Och så är pöbeln i rullning! sen för att avsluta som tycker jag ju att du Therese Åhström skulle sökt jobb på dilemma i radio play, för du kan verkligen vända och vrida på mina meningar istället för att bara se det för vad det är!
För det tredje så har du förmodligen inte ens själv några barn och inte lärt dig hantera livet med en klackspark :)Men det kommer kanske en dag för er också!
Annan kvinna kommenterar:
Precis som (mannen) säger. Din mening att "folk reagerar på folk som brister i respekt" är given och självklart. Dilemmat handlar ju om huruvida det överhuvudtaget är respektlöshet mot barnet överhuvudtaget att amma i den situationen.
Jag:
Jag är väldigt säker på att folk inte skriver för att se vilken "pöbel" man ingår i.
Jag tycker, precis som du, att man inte alltid måste dela med sig av sina okunstruktiva åsikter på Facebook. Samtidigt så vet jag också att på internet flödar allas åsikter. Om jag inte är beredd att läsa kommentarer som kan uppröra mig så går jag inte in och läser. Man måste också alltid vara beredd på att, delar man med sig av en åsikt så kommer folk bemöta den med sin åsikt.
Jag tackar och bockar för tipset om ett jobb i radio! Dock stannar jag nog hellre kvar på mitt nuvarande, som jag dessutom valt själv. Tack ändå!
När man inte har några barn så är föräldrar ofta väldigt snabba med att kontra med: "du har inga barn, du får inte yttra dig".
Fast bara för att jag inte har egna barn så betyder inte det att jag automatiskt inte kan respektera barn. Man behöver alltså inte alltid ha erfarenhet för att förstå rätt och fel.
Dessutom så vet du ju inte vad jag har för bakgrund. Jag kanske har fått ta hand om barn, redan i tidig ålder? Jag kanske är barnpsykolog?
Men tack, ja det kommer förhoppningsvis en dag för mig också! då får vi se om jag helt plötsligt blir "smartare" och tycker att det är ok att amma och ha sex samtidigt. Just nu tycker jag iallafall inte det!
Jag svarar även kvinnan:
Jag förstår hur du menar ****.
Dock är det inget dilemma för mig. Jag tycker det är lika självklart att inte amma och ha sex samtidigt som det är att inte peka finger åt en blind, bara för att denna inte förstår att det händer.
Annan kvinna kommenterar:
Precis som (mannen) säger. Din mening att "folk reagerar på folk som brister i respekt" är given och självklart. Dilemmat handlar ju om huruvida det överhuvudtaget är respektlöshet mot barnet överhuvudtaget att amma i den situationen.
Jag:
Jag är väldigt säker på att folk inte skriver för att se vilken "pöbel" man ingår i.
Jag tycker, precis som du, att man inte alltid måste dela med sig av sina okunstruktiva åsikter på Facebook. Samtidigt så vet jag också att på internet flödar allas åsikter. Om jag inte är beredd att läsa kommentarer som kan uppröra mig så går jag inte in och läser. Man måste också alltid vara beredd på att, delar man med sig av en åsikt så kommer folk bemöta den med sin åsikt.
Jag tackar och bockar för tipset om ett jobb i radio! Dock stannar jag nog hellre kvar på mitt nuvarande, som jag dessutom valt själv. Tack ändå!
När man inte har några barn så är föräldrar ofta väldigt snabba med att kontra med: "du har inga barn, du får inte yttra dig".
Fast bara för att jag inte har egna barn så betyder inte det att jag automatiskt inte kan respektera barn. Man behöver alltså inte alltid ha erfarenhet för att förstå rätt och fel.
Dessutom så vet du ju inte vad jag har för bakgrund. Jag kanske har fått ta hand om barn, redan i tidig ålder? Jag kanske är barnpsykolog?
Men tack, ja det kommer förhoppningsvis en dag för mig också! då får vi se om jag helt plötsligt blir "smartare" och tycker att det är ok att amma och ha sex samtidigt. Just nu tycker jag iallafall inte det!
Jag svarar även kvinnan:
Jag förstår hur du menar ****.
Dock är det inget dilemma för mig. Jag tycker det är lika självklart att inte amma och ha sex samtidigt som det är att inte peka finger åt en blind, bara för att denna inte förstår att det händer.
Han svarar:
Therese Åhström många kansken och ett ganska så tomt innehåll i din text. Du skriver som om du vore klassens duktiga och försöker fiska poäng i mycket intetsägande meningar! Fyrkantiga/inrutade, små pretentiösa flickspoling. Samhället har format dig till en robot!
Kvinnan svarar mig:
Skitdålig jämförelse. Pekar du finger åt någon så handlar det ju om den personen, du hånar en människa vilket aldrig är ok oavsett om personen är medveten om det el ej.
Att ha sex handlar inte om det ammande barnet what so ever. Man bara råkar göra de två vitt skilda sakerna på samma gång. Ungefär som att skita och läsa en tidning samtidigt. Du använder olika kroppsdelar i olika sammanhang men fast samma tidpunkt men de har fortfarande inget med varandra att göra. Dom som tänker att det ammande barnet har något med sexet att göra är dom som faktiskt besitter det sjuka tankarna...
Skitdålig jämförelse. Pekar du finger åt någon så handlar det ju om den personen, du hånar en människa vilket aldrig är ok oavsett om personen är medveten om det el ej.
Att ha sex handlar inte om det ammande barnet what so ever. Man bara råkar göra de två vitt skilda sakerna på samma gång. Ungefär som att skita och läsa en tidning samtidigt. Du använder olika kroppsdelar i olika sammanhang men fast samma tidpunkt men de har fortfarande inget med varandra att göra. Dom som tänker att det ammande barnet har något med sexet att göra är dom som faktiskt besitter det sjuka tankarna...
Jag, som svar till kvinnan:
Jag valde att göra samma jämförelse som i artikeln, du har väl läst den?
Jag tror att det finns de som tänker att barnet är en del av själv akten men jag vill klargöra att jag inte är en av dem. Jag tycker det är fel iallafall och är inget jag kommer att göra.
Däremot tycker jag att läsa och skita samtidigt jämfört med att ha sex och amma samtidigt är än riktigt dålig jämförelse.
Jag valde att göra samma jämförelse som i artikeln, du har väl läst den?
Jag tror att det finns de som tänker att barnet är en del av själv akten men jag vill klargöra att jag inte är en av dem. Jag tycker det är fel iallafall och är inget jag kommer att göra.
Däremot tycker jag att läsa och skita samtidigt jämfört med att ha sex och amma samtidigt är än riktigt dålig jämförelse.
Jag, som svar till mannen:
tog argumenten slut så du var tvungen att gå på mitt kön och ålder istället? Hur gammal behöver jag vara för att tas seriöst menar du?
Jag har endast svarat på det du har skrivit så frågan är vart tomheten uppenbarade sig.
Robot? Nej, robotar saknar medkänsla och sunt förnuft såvitt jag vet.
tog argumenten slut så du var tvungen att gå på mitt kön och ålder istället? Hur gammal behöver jag vara för att tas seriöst menar du?
Jag har endast svarat på det du har skrivit så frågan är vart tomheten uppenbarade sig.
Robot? Nej, robotar saknar medkänsla och sunt förnuft såvitt jag vet.
Jag tycker att man ser skillnaden här ganska tydligt. Kvinnan argumenterar mer sakligt, om än dåligt, men använder sig inte av personangrepp etc. Medan mannen gärna väljer att påpeka mitt kön och min ålder (jag är tre år från 30 wtf, haha). Han vill gärna trycka ner mig lite också och hävda att han har rätt, utan grunder. Jag är ju bara en ung flickspoling utan barn, vad vet jag? Hur ska jag möjligen kunna särskilja på rätt och fel?
Jag vill även tillägga att han avslutar diskussionen med att skriva: "Iq fisk mås" följt av tre smileys som skrattar så de gråter.
Jag vill även tillägga att han avslutar diskussionen med att skriva: "Iq fisk mås" följt av tre smileys som skrattar så de gråter.
fredag 15 april 2016
Feminin feminist?
Går feminism och samhällets skönhetsideal hand i hand? Kan jag som feminist säga att jag sminkar mig för min egen skull? Stämmer det att jag gör mig fin, för min egen skull? Vem är det som har bestämt vad som anses fint och varför vi måste göra det?
När jag var yngre så spenderade jag många timmar på mitt utseende. Jag skämdes något oerhört om någon (utanför familjen) råkade se mig "ofixad".
Skillnaden mellan mitt nuvarande jag och mitt dåvarande yngre jag, är att idag har jag lärt mig att älska mig själv som jag är. Det låter klyschigt men det är sant. Jag är långt ifrån perfekt och jag har mina dåliga dagar men generellt och jämfört med några år sen, så är jag mycket mer bekväm med min kropp och hur jag ser ut.
För några år sedan så var det helt otänkbart för mig att låta bli att sminka mig, trots att jag försovit mig och missade bussen om jag inte sket i sminket och sprang på en gång. Det var viktigare att sminket satt på plats än att jag kom i tid till min lektion.
Jag behöver inte bränna BH:n samtidigt som jag står och skriker att jag hatar män. Jag behöver inte sluta raka benen och armhålorna, klippa kort och färga håret i någon onaturlig färg. Det verkar vara den synen många får upp när de hör ordet feminist.
Ibland väljer jag att bära smink. Ibland mer, ibland mindre. Ibland vill jag vara jätte feminin och ibland vill jag klä mig lite åt det maskulina hållet. Jag gör helt enkelt det jag känner för.
För mig är det jämställdhet, att vara den man känner för, när man känner för det. Utan att lägga allt för mycket fokus på hur jag kommer bli tolkad, dömd och bemött av min omgivning.
Jag är kvinna. Jag är feminist, och jag är feminin. När jag vill.
När jag var yngre så spenderade jag många timmar på mitt utseende. Jag skämdes något oerhört om någon (utanför familjen) råkade se mig "ofixad".
Skillnaden mellan mitt nuvarande jag och mitt dåvarande yngre jag, är att idag har jag lärt mig att älska mig själv som jag är. Det låter klyschigt men det är sant. Jag är långt ifrån perfekt och jag har mina dåliga dagar men generellt och jämfört med några år sen, så är jag mycket mer bekväm med min kropp och hur jag ser ut.
För några år sedan så var det helt otänkbart för mig att låta bli att sminka mig, trots att jag försovit mig och missade bussen om jag inte sket i sminket och sprang på en gång. Det var viktigare att sminket satt på plats än att jag kom i tid till min lektion.
Jag behöver inte bränna BH:n samtidigt som jag står och skriker att jag hatar män. Jag behöver inte sluta raka benen och armhålorna, klippa kort och färga håret i någon onaturlig färg. Det verkar vara den synen många får upp när de hör ordet feminist.
Ibland väljer jag att bära smink. Ibland mer, ibland mindre. Ibland vill jag vara jätte feminin och ibland vill jag klä mig lite åt det maskulina hållet. Jag gör helt enkelt det jag känner för.
För mig är det jämställdhet, att vara den man känner för, när man känner för det. Utan att lägga allt för mycket fokus på hur jag kommer bli tolkad, dömd och bemött av min omgivning.
Jag är kvinna. Jag är feminist, och jag är feminin. När jag vill.
tisdag 12 april 2016
fredag 8 april 2016
Trakasserier, ur en kvinnas perspektiv.
Vad är ok och vad är inte ok? Detta kan man såklart diskutera i all oändlighet.
De flesta är nog överens om att tex tafsa på någon eller lägga en fräck och grov kommentar, är oacceptabelt.
De flesta anser nog också att de inte bidrar till kränkande särbehandlingar, på tex sin arbetsplats.
Om vi skrapar lite på ytan, hur mycket bidrar du egentligen till trakasserierna på din arbetsplats? Hur påverkar du din arbetsmiljö? Är dina medarbetare bekväma av din närvaro? Har du tänkt på hur ditt grova och kanske lite opassande skämt uppfattas av lyssnaren? Är din komplimang verkligen en komplimang?
Så vad är en kränkande särbehandling? Kränkande särbehandlingar kan man nog kalla ett paraplybegrepp, då det innefattar väldigt mycket.
Vi måste sluta slänga över ansvaret på offret! Offret mår troligen redan dåligt pga diverse anledningar. Kanske mår personen så pass dåligt att hen inte ens vill gå till arbetet. Ska vi verkligen lägga hela ansvaret på den stackars människan? NEJ! Det ska inte gå så långt.
De flesta är nog överens om att tex tafsa på någon eller lägga en fräck och grov kommentar, är oacceptabelt.
De flesta anser nog också att de inte bidrar till kränkande särbehandlingar, på tex sin arbetsplats.
Om vi skrapar lite på ytan, hur mycket bidrar du egentligen till trakasserierna på din arbetsplats? Hur påverkar du din arbetsmiljö? Är dina medarbetare bekväma av din närvaro? Har du tänkt på hur ditt grova och kanske lite opassande skämt uppfattas av lyssnaren? Är din komplimang verkligen en komplimang?
Så vad är en kränkande särbehandling? Kränkande särbehandlingar kan man nog kalla ett paraplybegrepp, då det innefattar väldigt mycket.
Diskrimineringslagen
Lagens ändamål:
1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Här skulle nog de flesta säga att de är överrens men vad betyder det egentligen, och är det verkligen så självklart som det låter?
Har du nånsin tänkt att en kvinna som arbetar inom ett mansdominerat yrke "får leva med" lite grövre skämt och liknande? Det är ju ganska simpelt. Har hon sökt dit så får hon ju vara beredd på klimatet, eller? Hon får ju faktiskt förvänta sig att det hänger en kalender på väggen med lättklädda kvinnor. Hon måste ju såklart även tänka på hur hon klär sig, sminkar sig, för sig, vilka samtalsämnen som är "ok" och vilka "signaler" hon sänder ut. Eller?
Använder du nånsin uttrycket: "Du är ju duktig, för att vara tjej!"? Redan där förminskar och särbehandlar du det kvinnliga könet. Kvinnor måste överlag prestera bättre än män för att bli accepterade.
Har du nånsin tänkt att en kvinna som arbetar inom ett mansdominerat yrke "får leva med" lite grövre skämt och liknande? Det är ju ganska simpelt. Har hon sökt dit så får hon ju vara beredd på klimatet, eller? Hon får ju faktiskt förvänta sig att det hänger en kalender på väggen med lättklädda kvinnor. Hon måste ju såklart även tänka på hur hon klär sig, sminkar sig, för sig, vilka samtalsämnen som är "ok" och vilka "signaler" hon sänder ut. Eller?
Använder du nånsin uttrycket: "Du är ju duktig, för att vara tjej!"? Redan där förminskar och särbehandlar du det kvinnliga könet. Kvinnor måste överlag prestera bättre än män för att bli accepterade.
Tänker du nånsin: "Hen har ju gjort sig fin. Hen vill ha uppmärksamhet av mig eller andra, varför skulle hen annars göra det?" Det kanske kommer som en nyhet för dig, men, allt handlar inte om dig eller er. Det ger dig heller inte rätten att kommentera andras kroppar. Det ger inte dig rätten att säga vad du vill till eller om en annan människa.
Har du nånsin tänkt eller/och sagt: "Äh, du/ni är bara lättkränkta!" Redan där har du förminskat en annan människa och dess uppfattningar och upplevelser.
När en person väljer att säga ifrån så har vederbörande oftast redan blivit utsatt ett flertal gånger och på så sätt redan samlat på sig en hel del.
Har du nånsin tänkt: "Hen sa inte ifrån, då måste mitt betéende vara ok." Bara att du tänkte det signalerar att det troligen inte var ok.
Vi måste sluta slänga över ansvaret på offret! Offret mår troligen redan dåligt pga diverse anledningar. Kanske mår personen så pass dåligt att hen inte ens vill gå till arbetet. Ska vi verkligen lägga hela ansvaret på den stackars människan? NEJ! Det ska inte gå så långt.
Det är bättre att arbeta förebyggande. Hur betér vi oss gentemot varandra? Hur betér jag mig mot det mosatta könet?
Ingen ska behöva skälla ut dig för att du ska förstå att "snygg rumpa" inte är en passande "komplimang" på en arbetsplats. OM nu någon, mot all förmodan, gör det så ta till dig istället för att sparka bakut och leta efter anledningar och bortförklaringar till att du sa så.
lördag 2 april 2016
Stolt medlem i "PK-maffian".
Uttrycket "PK-Maffian" känner nog de flesta till. Det är ett uttryck som används ganska flitigt, främst av vita kränkta män. Sved det till? Du reagerade troligen för att du innerst inne vet att det är sant.
Frågan är hur många som ens skulle kunna definiera uttrycket "PK-maffian".
Jag sökte runt lite på google, läste bloggar, forum och även Svenska Akademiens Ordlista och Wikipedia för att finna lite förklaringar och även för att se folks egna tolkningar och funderingar kring "PK-Maffian". Flertalet personer verkar iallafall vara överens om att alla som inte röstar på Sverigedemokraterna ofta utnämns ingå i denna "PK-Maffia".
Vad menas då med "PK-Maffian"?
Enligt:
Svenska Akademiens Ordlista
Wikipedia
The Phrase Finder
PK, eller konsten att dominera utan att argumentera
Jag rekomenderar verkligen att gå in på den sistnämnda länken. Jag läste hela på 12 sidor. 12 sidor guld. Mycket bra skrivet och bra förklarat.
Jag kopierade några stycken, som fångade min uppmärksamhet lite extra:
"En av poängerna med att beteckna något som politiskt korrekt är att man slipper argumentera för sitt ställningstagande."
"Vad som utpekas som korrekt, som politiskt korrekt, är kort sagt ett antal politiska idéer eller principer. Det som tycks gemensamt för de idéer och principer som brukar betecknas som politiskt korrekta är att de vänder sig mot rådande tradition, etablerade maktförhållanden och gammal vana."
"Det är förbluffande att se hur motståndslöst detta uttryck glider in för att täcka över den talandes brist på argument och frånvaro av eftertanke, till den grad att man undrar om skälet till att uttrycket blivit så populärt kanske är att uttrycket är så ekonomiskt och bekvämt: man slipper argumentera, man slipper tänka, man slipper formulera sig och kan i stället bara ge luft åt sin instinktiva vilja att leva vidare som förut."
En kommentar jag fastnade för när jag läste lite på diverse forum som diskuterat just uttrycket "PK-Maffia":
"Använder man negerboll, så är man både icke PK och rasist.
Jag föredrar i det fallet att vara PK, dvs säga chokladboll. Men jag anser inte heller att min hela existens hotas, om jag inte får använda ordet negerboll."
Något jag fastnade för när jag läste på Wikipedia om "PK":
Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde "Politiskt korrekt" till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd:
'Politically correct', has become an insult. Personally, I'd opt for being correct rather than incorrect, whatever the context.
Frågan är hur många som ens skulle kunna definiera uttrycket "PK-maffian".
Jag sökte runt lite på google, läste bloggar, forum och även Svenska Akademiens Ordlista och Wikipedia för att finna lite förklaringar och även för att se folks egna tolkningar och funderingar kring "PK-Maffian". Flertalet personer verkar iallafall vara överens om att alla som inte röstar på Sverigedemokraterna ofta utnämns ingå i denna "PK-Maffia".
Vad menas då med "PK-Maffian"?
Enligt:
Svenska Akademiens Ordlista
Wikipedia
The Phrase Finder
PK, eller konsten att dominera utan att argumentera
Jag rekomenderar verkligen att gå in på den sistnämnda länken. Jag läste hela på 12 sidor. 12 sidor guld. Mycket bra skrivet och bra förklarat.
Jag kopierade några stycken, som fångade min uppmärksamhet lite extra:
"En av poängerna med att beteckna något som politiskt korrekt är att man slipper argumentera för sitt ställningstagande."
"Vad som utpekas som korrekt, som politiskt korrekt, är kort sagt ett antal politiska idéer eller principer. Det som tycks gemensamt för de idéer och principer som brukar betecknas som politiskt korrekta är att de vänder sig mot rådande tradition, etablerade maktförhållanden och gammal vana."
"Det är förbluffande att se hur motståndslöst detta uttryck glider in för att täcka över den talandes brist på argument och frånvaro av eftertanke, till den grad att man undrar om skälet till att uttrycket blivit så populärt kanske är att uttrycket är så ekonomiskt och bekvämt: man slipper argumentera, man slipper tänka, man slipper formulera sig och kan i stället bara ge luft åt sin instinktiva vilja att leva vidare som förut."
En kommentar jag fastnade för när jag läste lite på diverse forum som diskuterat just uttrycket "PK-Maffia":
"Använder man negerboll, så är man både icke PK och rasist.
Jag föredrar i det fallet att vara PK, dvs säga chokladboll. Men jag anser inte heller att min hela existens hotas, om jag inte får använda ordet negerboll."
Något jag fastnade för när jag läste på Wikipedia om "PK":
Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde "Politiskt korrekt" till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd:
| ” | Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. 'Politiskt inkorrekt' har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.[21] | „ |
'Politically correct', has become an insult. Personally, I'd opt for being correct rather than incorrect, whatever the context.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)