Din penis är inte guds gåva till kvinnan.

När heteronormativa cis-män säger att de hatar feminister. Det är oftast och nästan enbart pga er som feminismen behövs i Sverige. Kanske är det även därför ni känner er så hotade? Vad, exakt, är problemet? Jag förstår verkligen inte. Gör det så jävla ont att kvinnor börjar ta för sig? Gör det något att kvinnor vill bli sedda och respekterade i samhället, precis som män?

Det absolut värsta jag vet är när folk säger att feminismen inte behövs i Sverige. "Vi har redan kommit så långt så lägg ner! Var tacksam över hur bra du har det istället!" Ursäkta, men vad sa du precis? Vi lever i ett samhälle där män anser sig ha rätten att sexuellt ofreda kvinnor, i tunnelbanor, i publikhav, på badhus etc etc. Vi lever i ett samhälle där män anser sig ha rätten att ständigt påpeka hur kvinnor ser ut. Vad vi har för kläder. Har vi smink? Om inte, varför? Varför har du så mycket smink? Vi lever i ett samhälle där män anser att en berusad, lättklädd kvinna förtjänar att bli våldtagen. Vi lever i ett samhälle där män anser sig ha rätten att "fostra" kvinnor med hot om sexuellt våld. 

Här har vi ett praktexempel:
Cissi Wallin, är en publik person. Hon har skrivit uppmärksammade krönikor i Sveriges största tidningar, lett tv-program där så kallade känsliga ämnen avhandlats, lett debattprogram i radio, varit satirisk och cynisk på löpande band…

Det här youtube-klippet valde en, extremt lättkränkt, man att lägga upp. Varning för extremt lågt IQ.

Undrar när män, som ovan, ska fatta att deras kuk inte är nån jävla skänk från ovan?! DIN PENIS ÄR INTE GUDS GÅVA TILL KVINNAN! Fan sätt dig ner i båten och håll käften, ditt jävla vider!

PUNKT.

Hade jag synts på samma sätt?

Hade jag synts om jag inte var feminin? Hade folk lyssnat på mig om jag inte var feminin?
Jag ser ju runt omkring mig hur kvinnor får gliringar (bakom ryggen oftast) för att de kanske väljer att klä sig lite mer maskulint eller alternativt. Helt enkelt, de kvinnor som inte följer normen.

Jag vill ändå påstå att jag klär mig som jag vill. Däremot så är det inget speciellt med min stil. Jag följer i stort sett normen. Jag smälter liksom, generellt, in i mängden.
Med det sagt så vill jag ge en FET eloge till er alla som har en stil som inte följer normen och som vågar vara sig själva. Ni är fan grymma!

Jag har, av erfarenhet, märkt av att när jag yttrar mina åsikter, som ofta inte följer normen, så får det reaktioner. På samma sätt funkar stilen enligt mig.

Jag möter många som inte tycker som jag. Däremot har jag märkt att min stil ibland hjälper mig.
"Du ser ju inte ut som en sån där "PK-feminist"!" Det är tex inte nån som gissar på att jag är vegetarian (lacto-ovo). För jag ser inte ut som det. (wtf?!) Hur fan ser man ut om man är vegetarian liksom?
"PK-feministfitta" är en klassiker. "Du ser ju inte ut som en sån!" (jag vet, det är sjukt men tyvärr sant)
På något sätt är det då mer ok att lyssna på vad jag har att säga. På vad jag står för. För att jag följer normen. Det är jätte konstigt. Någon som ser "konstig" ut, i deras ögon, är alltså mindre värd att lyssna på. Varför gör vi så? Jag vill säga att jag inte gör så men jag kanske gör det, undermedvetet.

Med det sagt, var inte för hårda mot det ni inte känner till. Bli inte rädd. Lyssna och försök förstå. Jag säger inte att ni ska ändra åsikt men lyssna på varandra och försök förstå varandra istället för att döma och sen stenhårt hålla fast vid det. Var öppen och ödmjuk <3


Puss på er.

Egoism.

Det här inlägget kommer inte direkt handla om jämställdhet, eller på ett sätt kanske det gör det, jag vet inte. Jag kan inte riktigt tänka ordentligt just nu.

Ni som inte känner mig kommer nog inte riktigt förstå vad jag skriver om nu. Det kommer bli lite personligt. Däremot kommer nog några av er känna igen er och kunna relatera.

Många (tyvärr) har nog nån gång blivit svikna. Svikna av människor som ni hade nära och som ni tillbringade mycket tid med, delade upplevelser och erfarenheter med. Människor som ni till och med avslöjade era mörka hemligheter för.
Sen kommer den där dagen. Den där dagen som får allt att braka och vända allting upp och ner. Ingenting är sig likt och människorna som du nu vill luta dig mot vänder dig ryggen.

De sviker dig. De lämnar dig ensam. De bryr sig inte alls om dig sådär mycket som du trodde de gjorde. De kanske trodde att de gjorde det, tills allvaret kom och de ställdes på prov.

Sanningen vrids. Parten som står emot dig skapar en egen "sanning". Vrider på verkligheten och vägrar ändra åsikt. Några bryr sig inte ens om att fråga vad som egentligen är sant. Dessa dömmer bara rakt av.

Under alla dessa år, så är det ingen, INGEN som har frågat oss hur vi mår. Däremot går det jätte bra att vrida på sanningen, sprida den och få andra att tro på den, dra in andra oskyldiga i den här konflikten och själv sätta sig i offerrollen. Ibland undrar jag om det står "pissa på mig" i pannan.

Vänner svek mig, frös ut mig och lämnade mig ensam. Det var liksom inte värt konflikten att stå upp för sin polare. Det är lättast att skita i personen som skriker minst, jag.

Jag får ofta höra, av vänner som jag har idag, att dessa inte var riktiga vänner och att jag tyvärr fick lära mig det den hårda vägen. Självklart håller jag med. Dock har det här lämnat ärr. Jag har blivit oerhört cynisk. Jag litar inte på någon. Jag har extremt svårt att öppna upp mig. Jag har inte svårt att få nya vänner. Däremot har jag extremt svårt att utveckla den vänskapen till en närmre vänskap, "bästis" om man så vill. Oavsett hur mycket jag försöker så är det något i mig som vill skydda mig från att bli sviken igen.

Tack och lov har jag en person i mitt liv som jag litar fullt ut på. Min man. Jag älskar honom över allt annat. Jag är mig själv med honom. Jag kan visa mina mörkaste sidor för honom och han älskar mig ovillkorligt ändå, och jag honom såklart. Han är min bästa vän och stöttar mig i vått och torrt.
Det här året har vi varit tillsammans i 10 år och jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan honom.

Jag har, under årens tid, träffat nya vänner, några är kvar sen barndomen, som är helt underbara och som jag tycker om väldigt mycket. Jag hoppas ni vet vilka ni är. Ni förgyller mitt liv <3

Generalisera män.

Ursäkta det långa uppehållet med inlägg. Mitt i all bröllopsfeber och dataspel så har bloggen lagts lite åt sidan.
Frukta dock icke! Tankar och funderingar kring nuvarande samhällsdebatter och liknande, pågår fortfarande.

Ingen lär väl ha undgått den hetska debatten kring "alla män är inte våldtäktsmän". Ja, precis. Våldtäkten som skedde på Bråvallafestivalen, mitt under Zara Larssons konsert, mitt i publikhavet, som nu har lett till en debatt angående om det är ok att generalisera män eller inte.

Japp. Vi diskuterar alltså en meningsuppbyggnad. Fokusen läggs på att män inte vill generaliseras som potentiella våldtäktsmän. Alltså, jag fattar att nån inte vill anklagas för att vara en våldtäktsman. Speciellt när det inte är sant. MEN, är fokusen inte lite felriktad? Borde vi inte diskutera samhällsklimatet? Människors säkerhet ute på sociala evenemang? Mäns syn på kvinnor och dess konsekvenser? Hur vi ska göra för att motverka detta och förändra klimatet till det bättre?

"Hade du tyckt det var kul att bli tagen för våldtäktsman?!"
-Nej, det hade det såklart inte. Dock så är det ingen som har kallat dig, personligen, för våldtäktsman. Däremot, när jag är ensam, påväg hem från en sen kväll hos en väninna, så är alla män potentiella våldtäktsmän. För mig och alla andra icke-män där ute. Jag är rädd för alla män. Speciellt män i grupp men män överhuvudtaget. Ni får mig att ha en liten hårspraysflaska i ena fickan på jackan och en tändare i andra. Ni får mig att planera min resväg in i minsta detalj för att den ska vara så riskfri som möjligt. Ni får mig att ringa en vän och prata med denne hela vägen hem. Ni får mig att olagligt ha en kniv i väskan; ett rättsligt straff är bättre än att bli våldtagen. Ni fick min pojkvän att tvinga mig bära den.

"Hur skulle det kännas om jag bytte ut alla "män" mot "kvinnor" istället, tex "alla kvinnor är potentiella väldtäktsmän"?!
-Ja, det känns faktiskt inget speciellt då jag vet att jag inte våldtar och inte heller har nå planer för det heller och jag vet även att mina väninnor inte heller har det.

"Men hur skulle det låta om du bytte ut alla "män" mot tex "muslimer"? Då hade det minsann blivit ett jävla liv!!!11!1!111"
-Ja, precis. För då har vi helt plötsligt rasism. Verkligheten ser heller inte ut så. När jag är ute så är alla män potentiella våldtäktsmän. Jag måste tänka så för att skydda mig själv. När du är ute och går, tänker du då att alla muslimer är potentiella terrorister? Troligen inte eftersom du inte alltid kan se vilka som är muslimer och inte. Du behöver heller inte tänka så för att skydda dig själv påväg hem från bussen. Därför anser jag att det är lite att jämföra äpple och päron.

Nu när vi har rett ut det. Hur ska vi då gå vidare? Hur ska vi skapa förändring i samhället? Hur ska vi göra så att kvinnor kan gå på festivaler utan att bli våldtagna i publikhavet?
Jag är väldigt säker på att makten ligger hos folket. Vi själva måste ta tag i det här problemet.
De flesta har nog redan märkt att sålänge det bara är kvinnor som höjer rösten, markerar och säger ifrån så räcker inte det. Vi tystas ner. Möts av "ryck upp dig, ta dig i kragen" etc. Män lyssnar bättre på män, GENERELLT!  Män behöver höra från andra män att deras beteende inte är ok.

Stötta oss istället för att motarbeta oss.

"Du är inte som andra tjejer..."

Jag vet inte hur det är för er andra men jag tror många känner igen frasen: "Du är inte som andra tjejer...". Jag tror även att de flesta håller med mig när jag säger att den meningen ska vara menad som en komplimang. Det är inte en komplimang. Tänk efter... Killar, eller män, är högre stående än kvinnor och därför mer värda? "Du är inte som de flesta tjejer. Du är en pojkflicka". Nej, jag är jag. Varför anses det vara bättre att vara pojkflicka? "Du är inte sådär larvig och bara håller på med naglar och smink och sånt där.." Jo, det gör jag. Varför är det negativt? Varför är det fel att vara feminin och gilla "tjejiga saker"?

Ja, jag sminkar mig och fixar mina naglar. Vet ni vad? Jag är jävligt bra på det också. Och vet ni vad, jag byter däck på min egna bil. Utan problem. Det gör mig inte till en mindre kvinna. Det gör mig inte till en pojkflicka. Det är det som gör mig, mig. Det är jag. JAG, och ingen annan.

Och, hur vågar du säga att jag är bättre än mina systrar och min mamma? Hur vågar du säga att jag är bättre än alla andra tjejer för att jag är mer som du? En man? Varför är det bättre att vara "manlig" än "kvinnlig"?

Jag vet att det många gånger är menat som en komplimang men tänk efter; vad är det vi säger egentligen?

"Rädda liv, kör som en kärring"

Jag tänkte på en sak idag. Gör vi till och med skillnad på varandra i trafiken? Mitt svar är att jag tror faktiskt det.
När jag höll på att ta mitt körkort så sa min körlärare till mig: "Rädda liv, kör som en kärring." Med glimten i ögat såklart. Hen menade då att "kärringar" överlag kör mer säkert än män. De som leder statistiken över olyckor i trafiken är unga män. (Detta var 2011 tror jag men jag tror att statistiken fortfarande visar på samma sak.)

Varför är det såhär? Varför leder unga män statistiken markant gentemot unga kvinnor?
Jag tror att det har mycket med uppfostran och omgivningen vi växer upp i. Enligt normen skulle jag säga att, väldigt rakt på, att vi lär ut att pojkar ska ta för sig och ta plats. Medans flickor ska vara lite mer timids. Jag tror att det här bl.a. visar sig i trafiken.

I mitt yrke lär jag upp mycket nyanställda. Nästan alltid så är tjejerna jag lär upp mer blyga och lite tystare. Frågar oftast inte lika mycket. Däremot så är tjejerna också, överlag, de som är "räddast" för att göra fel. De vill ha tydliga förklaringar och instruktioner. Fel är inget alternativ.
Killarna jag lär upp tar oftast lite mer plats. Har svårare för att ta kritik. Tycker överlag inte att råkar denne göra fel så spelar det inte så stor roll, denne försöker göra rätt nästa gång bara. Däremot tar killarna oftast fler initiativ, visar större självförtroende och tar för sig lite mer.
Trots dessa skillnader så blir alltid resultatet olika. Den blyga och mest tillbakadragna personen kan bli den som gör bäst ifrån sig samtidigt som personen som tar egna initiativ, frågar och tar för sig inte klarar av jobbet alls.

Kontentan som jag vill komma till är: överlag, varför uppfostrar vi flickor att backa samtidigt som vi lär pojkar att ta för sig?

Mens.

Varför äcklas vi av mens? Varför får vi lära oss att skämmas och gömma att vi har mens, när vi har mens? Varför är det skamligt? Utan det skulle det bli jävligt svårt att föröka oss. Ändå är det extremt tabu. Nu är det ju inte alls så illa som i vissa andra länder men nog fan existerar även skammen här.

Göm gärna att du har mens. Var som vanligt, även fast det kan vara extremt påfrestande att ha pms och mens. Vissa kvinnor behöver hjälp medicinskt för att klara av sin vardag när de har mens. Vissa måste tillochmed sjukskriva sig en vecka i månaden. Många får svår migrän under mensen. För att inte tala om vitaminbristen som kan uppstå och immunförsvaret som sänks.

Tala inte om din mens. Speciellt inte med män. Definitivt inte officiellt.
Enda gången ordet mens används ganska frekvent är oftast som ett sorts slagord: "Har du mens eller?!" har nog de flesta nån gång hört eller använt.
Jag vet inte hur ofta jag har fått höra att jag ska maskera ordet mens, alltså ersätta ordet mens med något slags kodord för att mens är så äckligt.


Jag menar inte att jag ska börja skrika ut bland alla när jag har mens. Däremot menar jag att det ska vara ok att prata om det om tillfälle uppkommer. Tex, frågar någon mig: "Men hur är det med dig? Du ser lite hängig ut." Då ska jag känna att det är ok att svara tex: "Det är ok, lite mensvärk bara." och inte känna att jag måste lägga på ett leende och slänga till med en lögn: "Det är lugnt. Har nog sovit lite för lite bara."
Vi ska inte behöva skämmas över något vi behöver leva med en gång i månaden, större delen av våra liv. Vi ska definitivt inte behöva kännas oss äckliga.

Skäms inte över er mens! Hylla den! Den gör så att vi kan skapa liv och sätta barn till världen. DET är fantastiskt.

Spelvärlden.

När jag inte spenderar tid med mina djur så sitter jag oftast och game:ar vid datorn tillsammans med sambon och vänner. Just nu är favoritspelet Overwatch. Teambased FPS.

Jag älskar spelvärlden. I spelvärlden kan du låta fantasin flöda och du kan skifta fokusen från vardagslivets rutiner och måsten.

Tidigare, när jag inte spelade Overwatch så spelade jag mycket World of Warcraft.

Jag tycker om spelvärlden för att den är så fördomsfri. Absolut, även solen har sina fläckar men jag tror ni förstår vart jag vill komma. I spelet är det ingen som ser vem jag är irl (in real life). De ser inte vilket kön jag är, hur jag lever, om jag är religiös eller inte, vilken etnicitet jag har eller hur jag ser ut. Så länge jag själv inte väljer att dela med mig av den här sortens information så vet ingen vem jag är.
I spelvärlden har alla samma förutsättningar. Fysiken spelar ingen som helst roll.

Nackdelen. Ja, det finns tyvärr en nackdel. Ofta om det kommer fram att du är tjej/kvinna (ibland gömmer jag det medvetet. Ni kommer förstå varför strax) så börjar du behandlas annorlunda. Det är inte lätt att sätta fingret på det men det händer (tyvärr lite för ofta) att du blir behandlad annorlunda. Du blir flörtad med. Du blir behandlad som "skör" och som att du är mindre duktig på spelet. Detta skiljer sig alltså inte allt för mycket från hur det fungerar i verkligheten utanför spelet. Jag som kvinna måste ofta hävda mig mer gentemot en man. Både i spelet och utanför i det vardagliga livet. Spelvärlden ses som mansdominerad (även fast den sällan är det) och ofta då också som att männen "kan" den här världen bättre.
När jag spelar ett onlinespel så gömmer jag ofta min könsidentitet tills jag har lärt känna människorna jag spelar med. Jag har hört mig för bland andra kvinnliga vänner som jag vet spelar konsol- eller datorspel online och det händer att de gör samma sak. Pga detta tror jag därför att fler icke-män väljer att göra samma sak.

Med det här vill jag säga: Vi finns, vi äger och vi är här för att stanna!


Jag kommer börja spela World of Warcraft igen när nästa exspansion kommer ut den 30 augusti, Legion. Jag är dock osäker på om jag kommer börja raida igen. Leveling är dock ett måste!
Tills dess får ni gärna följa mig och mina vänner när vi spöar skiten ur fienden i Overwatch via min twitchkanal: Tussiluss

Jag tänkte även passa på att dela med mig av ett av mina absolut roligaste minnen från min senaste raidperiod i WoW, WoD med min guild Structure.

Archimonde HC:

Svettas för att få vara ifred.

Nu är det sommar och med det tillkommer oftast sol och högre temperaturer. Högre temperaturer leder också oftast till mindre kläder.
Men hur mycket kan vi egentligen klä av oss? Är du kvinna får du räkna med att inte gå med bar överkropp iallafall. Linne är på gränsen. Bär du linne så måste du tänka på att det inte ska vara för urringat. Helst ska det gå upp till halsen. Tro inte att det stannar där. Det är viktigt vad du har under linnet också. Fan ta dig om du inte har en vadderad bh i något slag, på dig. Katastrof om man skulle råka se en skymt av en bröstvårta genom tröjan. Alla vet att det sitter bröstvårtor på brösten. Oavsett kön. Alla har bröstvårtor. (ja, det är klart att det finns fall där bröstvårtor fattas pga diverse få anlednigar men you get the point) Men fan ta dig om du visar dem! Dock, är du man så är det helt ok. Ingen bryr sig. Ta av dig tröjan. Ingen bryr sig. Har du, vad samhället anser, en snygg kropp, så kommer du troligen få blickar. Absolut. Det är vi nog alla överrens om. Jag tror dessutom att vi alla är överrens om att en kvinnas bröst är mycket mer sexuellt laddade än vad mäns är och att det blir ett jävla liv om jag tar av mig tröjan än om tex sambon min tar av sig tröjan.

Vardagshandlingar vi hatar.

Om jag säger att vi kvinnor vill sluta utstå kränkande särbehandlingar så tänker oftast män på lite mer drastiska handlingar. Såsom att vi inte vill bli tafsade på, bli kallade för hora eller andra skällsord osv. Detta är såklart redan självklart för många (inte alla konstigt nog). Dock är det oftast inte dessa solklara fall som utövas och tar mest plats. Det är oftast helt vanliga betéenden i vardagen som är jobbigast.

Förvirrad? Jag ska förklara:
"Du är ju duktig, för att vara tjej!" Ska oftast ses som en komplimang men jag kan förklara att den kommentaren är allt annat än positiv. För det första så säger kommentaren att tjejer är dåliga. Den säger också att du, som tjej, inte förstår dig på "mansgöra" (vad fan nu det är men bara för att ni ska förstå vad jag menar). Om du är en av dem som nu tänker: "Vad fan, får man inte ens vara snäll längre eller..?" så har du missuppfattat och borde läsa igen. Problemet är inte att du vill ge en komplimang. Problemet är hur du väljer att säga den. Hade du istället sagt: "Vad duktig du är!" eller kanske "Vad bra det blir!" så har du ju fortfarande gett en komplimang men med en annan formulering.

En annan sak som är väldigt vanlig i vardagen är sexualiseringen av kvinnor. "Hon har tighta kläder på sig så hon vill att jag ska titta på henne". Om du är en av dem som tror att kvinnor enbart klär sig för att få uppmärksamhet och bli accepterade av män så är du helt ute och cyklar. Om jag bär en urringad tröja så betyder inte det att jag vill att du ska titta ner på mina tuttar istället för att se mig i ögonen medan jag pratar. Eller, om jag bär tighta byxor, att du ska "råka" gå in i mig när jag böjer mig ner. Jag ska kunna bära de kläder jag vill utan att behöva få bekräftat om jag är knullbar eller inte. Jag klär mig inte i mina kläder för att du ska ha något snyggt att titta på. Jag går inte upp på morgonen för din skull. Om jag ser en fin tröja i en butik så tänker jag: "Åh, vilken fin! Den vill jag ha." inte "åh, om jag tar på mig den där så vill män ligga med mig" eller "jag väljer istället den här tröjan, för då får jag vara ifred." NEJ, allt handlar inte om er män!

Sexskämt. Japp, jävligt trött på dem. Är du min vän och vi har den jargongen, absolut, kör hårt. MEN, känner du inte mig och du slänger ur dig ett sexskämt eller ett sexistiskt skämt så är det opassande. Jag vill inte bli skämtad om av någon jag inte ens känner. Det är respektlöst mot både mig och andra runt omkring. Det är med största sannolikhet respektlöst mot din partner om du har någon.
Ett exempel: "Har du mens eller?" Högst olämpligt att säga till en tjej som du inte känner. Däremot, är du osäker, säg det inte alls! Oavsett vem det är. Ni kanske märkte att jag skrev att det är olämpligt att säga till en tjej? Jag gjorde det för att jag vill poängtera att sägs det till en man så blir det en dubbel kränkning. Först nedvärderar du personen för att personen i fråga har överreagerat, eftersom personen inte är upprörd på riktigt utan det finns en annan anledning till att personen är upprörd. Du förminskar alltså personen i fråga. Dessutom så använder du kvinnor som något nedvärderande och lägre ställda gentemot män.

Många har säkert hört: "Du slår som en tjej!" eller "Du springer som en tjej". Dessa uttryck, och liknande, används alltid i negativ benämning. Säg det bara inte. Simple as that. Det är inte dåligt att vara tjej och vi ska aldrig nånsin lära ut det heller.

Boys will be boys. I helvete heller. Det är bara en dålig ursäkt för att killar/män ska få beté sig illa.
"Han slår dig för att han tycker om dig". På riktigt? Jag fick höra det här sen barnsben! Vad fan är det vi lär ut här egentligen? Hur kan vi acceptera att det är ok att lära ut att killar får slå tjejer? Eller slåss överhuvudtaget? Det är ju absurt! Varför lär vi inte varandra att vara snälla mot varandra och respektera varandra istället?

Sist men inte minst. Jag är trött på att alltid behöva bevisa att jag klarar av något. Män förväntas ofta redan klara av ,vad det nu uppgiften innefattar. Medan kvinnor ofta förväntas misslyckas eller inte klara av uppgiften överhuvudtaget.

Jag ber er. Ta en tankeställare och var lite uppmärksam i vardagen och försök se vad som försegår runt omkring. Ta till dig och analysera. Vill jag att samhället ska se ut så här? Vad kan jag göra för att få det bättre?

Smygfotograferade under tjejs kjol. Frias.

Vad fan sänder vi ut för signaler egentligen? Kränkande särbehandlingar är helt ok? Det känns som att det borde gå att döma mannen för sexuellt ofredande.

Än en gång får kvinnan anpassa sig till den patriarkala strukturen i samhället. Än en gång får kvinnan stå utan stöd i samhället när det gäller dessa frågor.
Är det det här samhället vi vill leva i?

Se tv4:as artikel här

Grabbar, vi behöver er hjälp.

Hur mycket jag än hatar att erkänna det så behöver vi er hjälp. Vi behöver er hjälp till förändring.
Vi kan slåss och skrika oss hesa men vill ni inte lyssna så är allt förgäves.

Många gånger när jag träder fram och berättar om förtrycket (oftast kvinnans förtryck gentemot mannen) så väljer många, främst män, att rycka på axlarna. Missförstå mig inte nu. Många reaktioner är bl.a. "Nej, gud vad hemskt!". Men sen så är det inte mer med det.

"Inte alla män!!!" är ju en klassiker som används friskt i försvar av män som direkt går in i försvarsposition, istället för att se till problemet det grundar sig i.
Förstår ni män inte att ni själva måste vara med och förändra? Jämställdhetsfrågan är inte icke-mäns uppgift att föra. Jämställdhet ligger i allas intresse.

Stå upp för din kvinnliga kollega, som än en gång får ta emot olämpliga kommentarer av eran gemensamma, manliga kollega. Stå upp för kvinnan på bussen som inte får vara ifred av killgänget framför henne. Våga säga emot din polare om han väljer att säga något eller bete sig olämpligt mot en kvinna.

Vi förstår att alla män inte är idioter men när ni väljer att bara se på och låta förtrycket fortgå så är ni precis lika delaktiga.

Min ilska är mitt vapen.

Jag tänker inte sluta vara arg. Dagen jag slutar vara arg är dagen jag slutar kämpa för jämställdhet.

Det hände förut att jag funderade över vad jag skulle göra av all ilska jag bar på inombords. Ilska som skapats av kunskap. Kunskap om hur samhället ser ut. Ju mer jag får reda på, desto argare blir jag.
Ilskan gick inte över av sig själv och det gick definitivt inte att ignorera den. Därför bestämde jag mig för att försöka använda den istället.

Idag får den mig att stå upp för mig själv och andra jag anser vara i behov av det. Den hjälper mig i konfrontationer och konflikter. Den hjälper mig att kämpa för de som lever i orättvisa i sin vardag. Den fick mig att bli lacto-ovo vegetarian (förmodligen snart vegan). Den fick mig att bli feminist, och att våga stå för det.
Jag blir en röst för de som känner att de behöver en röst att följa eller känner att de behöver någon annan som står upp! Om inte annat så slåss vi tillsammans.

Jag tänker inte sluta vara arg.

Ordet N-boll och min rätt att använda det.

Varför envisas folk med att använda ordet n*ger? Som att deras levnadssätt på något vis, överhuvudtaget, skulle påverkas negativt av att inte använda det.

Den här diskussionen är väldigt populär och hetsk när vi diskuterar benämningen n*ger-boll med chokladboll, havreboll etc.

Varför blir folk så upprörda av att det finns människor som, på riktigt, mår dåligt över att ordet används och ber oss snällt att inte använda det?

Är det våran mänskliga rätt att få kränka andra individer, för att vi kan?

Idag läste jag en debattartikel på Nyheter24.se. Jag fattade lite extra tycke för just en del av texten:

"Jag får höra folk säga "men vi har alltid sagt n*gerboll" och "till och med på min mormors tid sa de n*gerboll". Det får mig att fundera: Varför tror ni det var så? Har ni glömt bort att synen på mörkhyade under "er mormors tid" var ännu värre än nu? Har ni glömt bort att rasismen var så mycket större förr? Har ni inget logiskt tänkande så ni kan förstå att ordet n*gerboll ej användes för att hedra mörkhyade, utan snarare tvärtom?"

Stycket får mig att tänka till. Varför klamrar vi helt maniskt fast vid något av den enkla anledningen att "det har alltid hetat så"? Det är ju ingen rimlig förklaring. Samhället ändras ju ständigt. Både till det bättre och det sämre. Dock ska vi inte hämma utvecklingen, enligt min mening. Idag vet vi bättre än vi gjorde förr. Idag vågar vi säga ifrån och stå på oss bättre än vi gjorde förr. Om då människor kliver fram och säger att det här är inte ok. Varför lyssnar vi inte då?

Jag tittar mycket på gamla Disneyfilmer. Lilla Sjöjungfrun är en av mina absoluta favoriter. Jag vet inte om ni tänkt på det men Ursula, den onda sjöhäxan, använder ordet: "slyna" i filmen. Jo, det är sant, det finns t.o.m. på youtube. Detta skulle ju aldrig hända i en barnfilm som gjordes idag. Anledningen är ju att vi utvecklas. Idag vet vi att det ordet inte hör hemma i en barnfilm.
Idag har vi också fått till oss att ordet n*ger är förlegat och ett negativt laddat ord. Det finns ingen anledning till att använda det ordet.


Sist men inte minst: snälla, jämför inte ordet n*ger med ord som vitlök eller finska pinnar. Ni dumförklarar bara er själva.
Påstå heller inte att "det heter n*ger-boll och inte chokladboll för att det är inte ens choklad i", då det är ju för i helvete inte en nermald svart slav i heller för den delen.

Sexism vs. Sexuella trakasserier

Så, vad är egentligen skillnaden?

Jag har märkt att sexism gärna missuppfattas som sexuella trakasserier eller att många gärna slänger ur sig begreppet sexuella trakasserier, lite för lättvindigt.

Jag kan ge ett exempel där jag anser att förväxlingen uppstått.

"-Du ska göra ett topplyft för att smörja... ja, vad fan heter dem....?
   -kedjor! (svarar en man)
-Nej..
   -Cylindrar! (svarar en kvinna)
-Tack! Vad kul med svar från en tjej också!
   -Sexuella trakasserier! (yttrar en man)"

Det här exemplet är självupplevt, då jag var kvinnan som svarade "cylindrar!"
Mitt svar till den här mannen var då:
"-Inte sexuella trakasserier men sexism möjligtvis...."
Inget svar...



Såhär skriver Wikipedia om sexism och sexuella trakasserier:

Sexism (från engelskan sex, kön, och -ism, ideologisk riktning), innebär fördomsladdad diskriminering, förtryck eller utnyttjande av människor enbart på grund av könstillhörighet. Begreppet myntades av kvinnorörelsen iUSA på 1960-talet som en parallellbildning till racism (rasism).^[1] Det har sedan dess varit vanligt inom olika grenar av feminismen och är även föremål för lagstiftning och används inom socialforskning.

Grunden till sexism ligger i den ideologiska eller religiösa föreställningen att naturgivna skillnader mellan könen ger dem skilda uppgifter i samhället. Förespråkare av termen sexism menar att detta i praktiken alltid leder till att ett kön underordnas, medan det andra får en förtur till maktpositioner och bättre levnadsförhållanden.

På grund av den patriarkala strukturen hos traditionella samhällen, och därav resulterande maktförhållanden, betecknade sexism ursprungligen endast diskriminering av kvinnor med samtidigt gynnande av det manliga könet. Under de senaste åren har dock diskriminering av båda könen på grund av deras könsroller, det vill säga kulturellt betingade stereotyper om kvinnlighet och manlighet, trätt allt starkare i fokus.

Sexuella trakasserier är när en person blir utsatt för kränkande behandling eller bemötande av sexuell natur, som kränker den utsattas värdighet och/eller personliga integritet. Ett exempel på sexuella trakasserier kan vara när en person blir utsatt för fysisk beröring, blickar eller kommentarer som personen ifråga själv upplever som kränkande.

Sexuella trakasserier är inte detsamma som trakasserier på grund av kön, men fram tills helt nyligen fanns bara ett begrepp i svensk lagstiftning, "trakasserier", som omfattade båda begreppen, varför viss begreppsförvirring fortfarande råder.

Sexuella trakasserier kan ofta anses vara diskriminering, om det faller inom de områden som omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Det kan också anses vara ofredande och/eller bryta mot lokala ordningsföreskrifter, beroende på omständigheterna.

Min tolkning och uppfattning om sexism vs. sexuella trakasserier är väl, kort och rått, att sexism är när jag särbehandlas enbart pga min könsidentitet och sexuella trakasserier har egentligen inte så mycket med min könsidentitet att göra, utan du kunde bara helt enkelt inte hålla din snuskiga fantasi om mig, för dig själv.

Några få och solklara (enligt mig) sexism vs. sexuella trakasserier-exempel:

Sexism

Flickor ska bära rosa, pojkar ska bära blått.

Kvinnor är bättre på att laga mat, män är bättre på att byta däck.

Kvinnor är bättre på att ta hand om barn, män är bättre på att bygga.


Sexuella trakasserier

Taffsande.

Vederbörande "klär av en med blicken", kanske t.o.m. slickar sig om läpparna.

Kommentarer såsom:
"Vad sexig du ser ut i det där linnet!"
"Får jag köra dig hem sen? Vi behöver inte knulla om du inte vill det.."
"Kan du inte träna lite, jag älskar att titta på dig"


Jag kan fortsätta i all oändlighet men jag tror ni förstår vad jag menar. Dessa exempel är ju inte så svåra att förstå eller urskilja. Det kan vara betydligt mycket svårare.

Om du känner dig osäker på vad som räknas som sexuella trakasserier eller helt enkelt på vad som är passande och inte så finns det en ganska bra tumregel. Om du känner att du inte kan säga en viss sak till en person, om din partner står bredvid och lyssnar, så är det troligen inte passande.
För övrigt så kan man ju försöka att formulera om sig eller helt enkelt utelämna just det där som du är osäker på fungerar eller inte.


Eftersom de flesta sexuella trakasserier utförs av män, mot kvinnor och jag själv är kvinna, så vill jag tillägga att ingen kvinna vill att män ska sluta prata med dem eller på något sätt utesluta kvinnan ur deras umgänge.

När jag reser min feministiska näve i luften, så är det för att frigöra kvinnan och för att kvinnan ska bli lika respekterad och frigjord som mannen. För att det ska vara möjligt så behövs allas hjälp, men främst männens. Så länge ni män ser på kvinnan som ett objekt som i sin tur ska behöva tänka på hur hon klär sig, för sig, talar, tar plats etc. så kommer det aldrig gå.


Undanber alla "inte alla män!!!11!1" då vi alla fattar (jo alla) att det inte gäller alla män. Precis som att alla kvinnor inte tänker på hur de klär sig, för sig, talar... ja, ni fattar.


Peace!

Klockan ringer.

Klockan ringer.
Ska jag snooza eller gå upp? Går jag upp med detsamma hinner jag sminka mig, fixa håret och förhoppningsvis ta fram en annan uppsättning kläder än de jag hade igår.
Snooze.
...
Snooze.
Snooze.
...helvete!
Rusar upp ur sängen. Borstar tänderna. Tar på mig samma kläder från dagen innan. Sätter upp håret i en boll.
Skyndar ner på nedervåningen. Pudrar ansiktet med lite puder för att inte se allt för blek ut. Sprayar lite parfym. Måste lukta gott.

På jobbet.
-Vad trött du ser ut!
-Ja, jag är trött. (Sanningen är att jag egentligen bara går runt med ansiktet jag föddes med)
-Sent igår eller?
-Nej.

Jobbar.
Fasen, vad varmt det är. Jag kan ju ta av mig tr... Nej. Jag har bara ett linne under. Det passar sig inte.
Shit! Vilka byxor tog jag? Fan... Jag tog ju de där tighta träningsbyxorna som blir lite svagt genomskinliga när jag böjer mig ner. Vad ska alla andra tro? Vad för signaler sänder jag ut nu?

-Varför försöker du se sexig ut på jobbet för?
-Ursäkta?
-Varför jobbar du i träningstights?
-För att de är mycket bekvämare än arbetsbyxorna. Jag får inte ont i magen eller nå utslag av dessa då de inte skär in i magen och andas mycket bättre. Jag kan alltså röra mig obehindrat.
-Ehm okeej... (?)

-Alltså din hårfärg bländar mig!
-(vem fan é du?!)
-Du byter ju hårfärg som vi andra byter underkläder!
-(fortfarande, vem fan är den här människan och varför i helvete dokumenterar han mitt utseende?)
-Eh, hehe... jaa, kanske det..?

Rast.

Två killar står och pratar. Den ena sparkar lite lätt på den andres fot.
-Höhö, ska du anmäla mig för sexuella trakasserier nu eller?
-Haha, ja! Snart får man ju inte ens andas längre!
Tystnar och fnittrar lite hånfullt när jag går förbi.

Jobbar.

-Oj! Det där ser tungt ut! Är det inte jobbigt att jobba här som tjej?
-Nej, det är inga problem.
-Men ni är ju inte lika starka som vi killar.
-Alltså, det går bra. Jag har inga problem med att klara mina arbetsuppgifter. Jag ligger långt över kravet.
-Jahaa! Vad bra! Du är ju duktig, alltså, för att vara tjej.
-Ehm.. Ok. Tack.. (Skulle det där vara någon slags komplimang eller?)

Klockan börjar närma sig skiftslut.
Jag väntar lite med att stämpla ut så jag slipper den största horden människor.

Går till omklädningsrummet. Rör mig mot entrén.

-Ska du inte träna?
-Nej.
-Du måste tänka på "Beach 2016"! Annars blir det vassen, haha!
-Nej då... Hehe.. (Skulle aldrig falla mig in att "gömma mig i vassen" då jag inte skäms för min kropp)

Sätter mig i bilen. Åker hem. Försöker släppa "bitch-fasaden" jag haft uppe på jobbet.

Hemma. Går ut med hundarna. Rensar tankarna, så gott det går. Kollar på tv, spelar dataspel, äter middag.

Går och lägger mig, drömmer om jobbet, om förgående dag och om kommande. Vaknar ibland genomsvettig. Vänder på täcket, somnar om.

Klockan ringer. Orkar jag gå upp?

Snooze.
Snooze.
Snooze.
...helvete!!!

Den perfekta mannen

Vad ställer vi för krav på männen i vårt samhälle? Hur ser normen ut?
Får män vara feminina? Får de vara svagare än kvinnan?
Som feminist säger jag ju självklart ja, dock är det inte så självklart för alla.

Könsnormen ser gärna att mannen ska vara stöttepelaren i en familj. Han ska helst inte visa så mycket känslor. Han ska vara hård, muskulös och gärna ha mörk röst. Han måste veta hur man byter däck på bilen och han ska inte ha tummen mitt i hand. Stämmer detta alltid? Verkligen inte.

När en kvinna väljer att bära, enligt könsnormen, maskulina kläder, så anses det mer accepterat. Väljer däremot mannen att göra likadant, fast, enligt könsnormen, klä sig i feminina kläder, så anses det mindre accepterat och skapar oftast fler reaktioner.

Vad ställer vi för krav på männen egentligen? Samhällsstrukturen kan inte vara hälsosam för männen, enligt min mening. Jag säger självklart inte att samhällsstrukturerna gynnar kvinnan etc. eller att de skulle vara endast positiva för kvinnor. Dock, vill jag bara fokusera på männen i det här inlägget.

Jag tror att det är viktigt att vi lär våra barn att könsrollerna skall inkludera fler typer av människor. Slopa dessa stenhårda könsnormer. Män behöver inte anta sig den här machokulturen. Jag vill att det ska vara accepterat att vara man och inte veta hur man byter däck. Jag vill att det ska vara accepterat att män visar känslor och vågar prata om sina tankar och reflektioner. Jag vill att det ska vara accepterat för män att bära kjol och klänningar, att de ska få sminka sig, att de ska få lyssna på ballader, titta på romantiska filmer, inte vara grym på att grilla, inte dra in mest pengar i ett förhållande och att de får vara hemma med barnen etc. OM de vill!

Jag upplever också att homosexualitet anses mer accepterat när det gäller ett lesbiskt par gentemot ett bögpar. Varför är det så? Ärligt talat så vet jag inte. Jag önskar att jag visste varför men tyvärr(?) kan jag inte sätta mig in i det tänket.

Jag vill tillägga att män självklart har tolkningsföreträde i den här frågan och har ni män något att tillägga här eller vill att jag rättar till något så är jag öppen för diskussion.
Som kvinna har jag såklart svårare att sätta mig in i hur en vardag ser ut för en man. Däremot, som feminist, så anser jag att vi måste jobba med förutsättningarna för alla kön, för att uppnå jämställdhet.

Vi måste våga se hur könsrollerna påverkar jämställdheten.

Vi måste minska pressen på "den perfekta mannen".

Mansplaining deluxe

Idag läste jag en debattartikel som nyheter24.se delat på sin egna Facebook. Rubriken löd "Hur kan ni amma ert barn samtidigt som ni har sex?"

Jag läste såklart artikeln eftersom jag blev förskräckt att detta faktiskt försegår?! Jag skulle aldrig någonsin ens tänka tanken. För mig är det jätte självklart att det inte är ok, men det är inte det för alla.
Jag läste kommentarerna till artikeln och visst, överlag så menar folk att det är fel och det är brist på respekt osv. MEN, ja det finns undantag, fler undantag än vad jag kunde tro. Det finns de som ser detta som inte något mer än normbrytande. Jag såg flera kommentarer som löd: "Vad spelar det för roll, är det ett spädbarn så förstår denne ändå ingenting." JO, det är sant! Folk, föräldrar är alltså så respektlösa mot sina barn!

Jag gav mig in i en diskussion till en kommentar med solklar "mansplaining".

Han:

Varför blir alla så äcklade och kränkta så fort det är något som inte är helt "Svensson vanligt". Ni överlever nog ändå ska ni se och det gör barnen i detta fallet också!

Lägg till en Trekant med deras golden retriver också så får ni en sjukare bild framför er som ni kan reagera och skriva kommentarer om.
Detta är ju bara löjligt att vuxna människor skriver här och bryr sig om en sådan skit bagatell!

Va fan lägg energi på att bryta Sveriges diktatur eller adoptera ett barn i nöd ellr försök göra något som gör världen till en bättre plats istället för att spy galla och klappa er själva på axeln!

Självgoda svensken.
Ni kan dra åt helvete faktiskt!

Ta det lugnt ladies! Här kommer mannen och säger att detta är en bagatell, inget att bry sig om! Adoptera en unge istället och var tyst!
Han påstår också att det är helt bortkastad energi att diskutera detta. Dock gör han det själv och tro mig, han slutade inte här heller.

Jag skrev som svar till den här kommentaren:

Jag tolkar det som att du tycker att det finns viktigare saker att tänka på än att respektera sitt barn?

Det handlar inte om att överleva. Det handlar om respekt. Det finns mycket vi klarar av och överlever men inte vill uppleva för det. 

Precis som hon skriver så förstår inte blinda att vi pekar finger åt dem, eller att döda förstår att vi dansar på deras gravar. Dock avstår vi, för att vi respekterar varandra.

På internet finns åsikter om allt. Allt som det skrivs om offentligt skapar reaktioner. Varför får vi bara reagera på sådant som du tycker är viktigare att bry sig om? Hur vet du om någon här, som reagerat, som du nämner, genom att bli äcklad och kränkt, redan kämpar mot Sveriges diktatur? De kanske redan har adopterat? Varför ska det ena utesluta det andra? Hur "duktig" medborgare ska jag behöva vara för att få dela med mig av min åsikt i det här ämnet?

Så länge folk reagerar negativt på brist av respekt så betyder det att sunt förnuft fortfarande existerar, och det är allt annat än negativt.

Hans svar:

Det handlar om i vilket tillstånd av medvetande du befinner dig i. Bara för att det väcker en reaktion betyder inte automatiskt att man måste skriva ur sig den bara för att se om man tillhör den största majoritetens pöbel. Det handlar heller inte om hur "duktig" medborgare du är för att ha en åsikt ang detta ämne. Däremot om man läser andra människors inlägg där det skrivs att personerna som ammar och har sex samtidigt är äckliga, då förstår jag inte varför man vill slänga in en liknande kommentar som beskriver det som t ex vidrigt... Och så är pöbeln i rullning! sen för att avsluta som tycker jag ju att du Therese Åhström skulle sökt jobb på dilemma i radio play, för du kan verkligen vända och vrida på mina meningar istället för att bara se det för vad det är!

För det tredje så har du förmodligen inte ens själv några barn och inte lärt dig hantera livet med en klackspark wink emoticon:)Men det kommer kanske en dag för er också!

Annan kvinna kommenterar:

Precis som (mannen) säger. Din mening att "folk reagerar på folk som brister i respekt" är given och självklart. Dilemmat handlar ju om huruvida det överhuvudtaget är respektlöshet mot barnet överhuvudtaget att amma i den situationen.

Jag:

Jag är väldigt säker på att folk inte skriver för att se vilken "pöbel" man ingår i.

Jag tycker, precis som du, att man inte alltid måste dela med sig av sina okunstruktiva åsikter på Facebook. Samtidigt så vet jag också att på internet flödar allas åsikter. Om jag inte är beredd att läsa kommentarer som kan uppröra mig så går jag inte in och läser. Man måste också alltid vara beredd på att, delar man med sig av en åsikt så kommer folk bemöta den med sin åsikt.

Jag tackar och bockar för tipset om ett jobb i radio! Dock stannar jag nog hellre kvar på mitt nuvarande, som jag dessutom valt själv. Tack ändå! wink emoticon

När man inte har några barn så är föräldrar ofta väldigt snabba med att kontra med: "du har inga barn, du får inte yttra dig".
Fast bara för att jag inte har egna barn så betyder inte det att jag automatiskt inte kan respektera barn. Man behöver alltså inte alltid ha erfarenhet för att förstå rätt och fel.
Dessutom så vet du ju inte vad jag har för bakgrund. Jag kanske har fått ta hand om barn, redan i tidig ålder? Jag kanske är barnpsykolog?

Men tack, ja det kommer förhoppningsvis en dag för mig också! wink emoticondå får vi se om jag helt plötsligt blir "smartare" och tycker att det är ok att amma och ha sex samtidigt. Just nu tycker jag iallafall inte det!

Jag svarar även kvinnan:

Jag förstår hur du menar ****. 
Dock är det inget dilemma för mig. Jag tycker det är lika självklart att inte amma och ha sex samtidigt som det är att inte peka finger åt en blind, bara för att denna inte förstår att det händer.

Han svarar:

Therese Åhström många kansken och ett ganska så tomt innehåll i din text. Du skriver som om du vore klassens duktiga och försöker fiska poäng i mycket intetsägande meningar! Fyrkantiga/inrutade, små pretentiösa flickspoling. Samhället har format dig till en robot!

Kvinnan svarar mig:

Skitdålig jämförelse. Pekar du finger åt någon så handlar det ju om den personen, du hånar en människa vilket aldrig är ok oavsett om personen är medveten om det el ej.
Att ha sex handlar inte om det ammande barnet what so ever. Man bara råkar göra de två vitt skilda sakerna på samma gång. Ungefär som att skita och läsa en tidning samtidigt. Du använder olika kroppsdelar i olika sammanhang men fast samma tidpunkt men de har fortfarande inget med varandra att göra. Dom som tänker att det ammande barnet har något med sexet att göra är dom som faktiskt besitter det sjuka tankarna...

Jag, som svar till kvinnan:

Jag valde att göra samma jämförelse som i artikeln, du har väl läst den?
Jag tror att det finns de som tänker att barnet är en del av själv akten men jag vill klargöra att jag inte är en av dem. Jag tycker det är fel iallafall och är inget jag kommer att göra.
Däremot tycker jag att läsa och skita samtidigt jämfört med att ha sex och amma samtidigt är än riktigt dålig jämförelse.

Jag, som svar till mannen: 

tog argumenten slut så du var tvungen att gå på mitt kön och ålder istället? Hur gammal behöver jag vara för att tas seriöst menar du?
Jag har endast svarat på det du har skrivit så frågan är vart tomheten uppenbarade sig.
Robot? Nej, robotar saknar medkänsla och sunt förnuft såvitt jag vet.

Jag tycker att man ser skillnaden här ganska tydligt. Kvinnan argumenterar mer sakligt, om än dåligt, men använder sig inte av personangrepp etc. Medan mannen gärna väljer att påpeka mitt kön och min ålder (jag är tre år från 30 wtf, haha). Han vill gärna trycka ner mig lite också och hävda att han har rätt, utan grunder. Jag är ju bara en ung flickspoling utan barn, vad vet jag? Hur ska jag möjligen kunna särskilja på rätt och fel?
Jag vill även tillägga att han avslutar diskussionen med att skriva: "Iq fisk mås" följt av tre smileys som skrattar så de gråter.

Feminin feminist?

Går feminism och samhällets skönhetsideal hand i hand? Kan jag som feminist säga att jag sminkar mig för min egen skull? Stämmer det att jag gör mig fin, för min egen skull? Vem är det som har bestämt vad som anses fint och varför vi måste göra det?

När jag var yngre så spenderade jag många timmar på mitt utseende. Jag skämdes något oerhört om någon (utanför familjen) råkade se mig "ofixad".

Skillnaden mellan mitt nuvarande jag och mitt dåvarande yngre jag, är att idag har jag lärt mig att älska mig själv som jag är. Det låter klyschigt men det är sant. Jag är långt ifrån perfekt och jag har mina dåliga dagar men generellt och jämfört med några år sen, så är jag mycket mer bekväm med min kropp och hur jag ser ut.

För några år sedan så var det helt otänkbart för mig att låta bli att sminka mig, trots att jag försovit mig och missade bussen om jag inte sket i sminket och sprang på en gång. Det var viktigare att sminket satt på plats än att jag kom i tid till min lektion.

Jag behöver inte bränna BH:n samtidigt som jag står och skriker att jag hatar män. Jag behöver inte sluta raka benen och armhålorna, klippa kort och färga håret i någon onaturlig färg. Det verkar vara den synen många får upp när de hör ordet feminist.

Ibland väljer jag att bära smink. Ibland mer, ibland mindre. Ibland vill jag vara jätte feminin och ibland vill jag klä mig lite åt det maskulina hållet. Jag gör helt enkelt det jag känner för.
För mig är det jämställdhet, att vara den man känner för, när man känner för det. Utan att lägga allt för mycket fokus på hur jag kommer bli tolkad, dömd och bemött av min omgivning.

Jag är kvinna. Jag är feminist, och jag är feminin. När jag vill.

"We should all be feminists"

"We should all be feminists" | Chimamanda Ngozi Adichie

Trakasserier, ur en kvinnas perspektiv.

Vad är ok och vad är inte ok? Detta kan man såklart diskutera i all oändlighet.
De flesta är nog överens om att tex tafsa på någon eller lägga en fräck och grov kommentar, är oacceptabelt.

De flesta anser nog också att de inte bidrar till kränkande särbehandlingar, på tex sin arbetsplats.
Om vi skrapar lite på ytan, hur mycket bidrar du egentligen till trakasserierna på din arbetsplats? Hur påverkar du din arbetsmiljö? Är dina medarbetare bekväma av din närvaro? Har du tänkt på hur ditt grova och kanske lite opassande skämt uppfattas av lyssnaren? Är din komplimang verkligen en komplimang?

Så vad är en kränkande särbehandling? Kränkande särbehandlingar kan man nog kalla ett paraplybegrepp, då det innefattar väldigt mycket.

Diskrimineringslagen

Lagens ändamål:

1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Här skulle nog de flesta säga att de är överrens men vad betyder det egentligen, och är det verkligen så självklart som det låter?

Har du nånsin tänkt att en kvinna som arbetar inom ett mansdominerat yrke "får leva med" lite grövre skämt och liknande? Det är ju ganska simpelt. Har hon sökt dit så får hon ju vara beredd på klimatet, eller? Hon får ju faktiskt förvänta sig att det hänger en kalender på väggen med lättklädda kvinnor. Hon måste ju såklart även tänka på hur hon klär sig, sminkar sig, för sig, vilka samtalsämnen som är "ok" och vilka "signaler" hon sänder ut. Eller?

Använder du nånsin uttrycket: "Du är ju duktig, för att vara tjej!"? Redan där förminskar och särbehandlar du det kvinnliga könet. Kvinnor måste överlag prestera bättre än män för att bli accepterade. 

Tänker du nånsin: "Hen har ju gjort sig fin. Hen vill ha uppmärksamhet av mig eller andra, varför skulle hen annars göra det?" Det kanske kommer som en nyhet för dig, men, allt handlar inte om dig eller er. Det ger dig heller inte rätten att kommentera andras kroppar. Det ger inte dig rätten att säga vad du vill till eller om en annan människa. 

Har du nånsin tänkt eller/och sagt: "Äh, du/ni är bara lättkränkta!" Redan där har du förminskat en annan människa och dess uppfattningar och upplevelser. 

När en person väljer att säga ifrån så har vederbörande oftast redan blivit utsatt ett flertal gånger och på så sätt redan samlat på sig en hel del. 

Har du nånsin tänkt: "Hen sa inte ifrån, då måste mitt betéende vara ok." Bara att du tänkte det signalerar att det troligen inte var ok. 

Vi måste sluta slänga över ansvaret på offret! Offret mår troligen redan dåligt pga diverse anledningar. Kanske mår personen så pass dåligt att hen inte ens vill gå till arbetet. Ska vi verkligen lägga hela ansvaret på den stackars människan? NEJ! Det ska inte gå så långt.

Det är bättre att arbeta förebyggande. Hur betér vi oss gentemot varandra? Hur betér jag mig mot det mosatta könet? 

Ingen ska behöva skälla ut dig för att du ska förstå att "snygg rumpa" inte är en passande "komplimang" på en arbetsplats. OM nu någon, mot all förmodan, gör det så ta till dig istället för att sparka bakut och leta efter anledningar och bortförklaringar till att du sa så.

Stolt medlem i "PK-maffian".

Uttrycket "PK-Maffian" känner nog de flesta till. Det är ett uttryck som används ganska flitigt, främst av vita kränkta män. Sved det till? Du reagerade troligen för att du innerst inne vet att det är sant.

Frågan är hur många som ens skulle kunna definiera uttrycket "PK-maffian".

Jag sökte runt lite på google, läste bloggar, forum och även Svenska Akademiens Ordlista och Wikipedia för att finna lite förklaringar och även för att se folks egna tolkningar och funderingar kring "PK-Maffian". Flertalet personer verkar iallafall vara överens om att alla som inte röstar på Sverigedemokraterna ofta utnämns ingå i denna "PK-Maffia".

Vad menas då med "PK-Maffian"?

Enligt:
Svenska Akademiens Ordlista
Wikipedia
The Phrase Finder
PK, eller konsten att dominera utan att argumentera

Jag rekomenderar verkligen att gå in på den sistnämnda länken. Jag läste hela på 12 sidor. 12 sidor guld. Mycket bra skrivet och bra förklarat.
Jag kopierade några stycken, som fångade min uppmärksamhet lite extra:

"En av poängerna med att beteckna något som politiskt korrekt är att man slipper argumentera för sitt ställningstagande."


"Vad som utpekas som korrekt, som politiskt korrekt, är kort sagt ett antal politiska idéer eller principer. Det som tycks gemensamt för de idéer och principer som brukar betecknas som politiskt korrekta är att de vänder sig mot rådande tradition, etablerade maktförhållanden och gammal vana."


"Det är förbluffande att se hur motståndslöst detta uttryck glider in för att täcka över den talandes brist på argument och frånvaro av eftertanke, till den grad att man undrar om skälet till att uttrycket blivit så populärt kanske är att uttrycket är så ekonomiskt och bekvämt: man slipper argumentera, man slipper tänka, man slipper formulera sig och kan i stället bara ge luft åt sin instinktiva vilja att leva vidare som förut."




En kommentar jag fastnade för när jag läste lite på diverse forum som diskuterat just uttrycket "PK-Maffia":


"Använder man negerboll, så är man både icke PK och rasist.

Jag föredrar i det fallet att vara PK, dvs säga chokladboll. Men jag anser inte heller att min hela existens hotas, om jag inte får använda ordet negerboll."



Något jag fastnade för när jag läste på Wikipedia om "PK":

Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde "Politiskt korrekt" till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd:

”

Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. 'Politiskt inkorrekt' har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.[21]

„

'Politically correct', has become an insult. Personally, I'd opt for being correct rather than incorrect, whatever the context.

"nu är hat okej om det riktas åt rätt håll"

Jag sitter här med en klump i magen. Darrande fingrar försöker skapa ord via tangentbordet. Det går inge bra när det är så mycket jag vill säga på en och samma gång, samtidigt som jag är så otroligt upprörd. Förfärad, över vad som skrivs och sägs på Facebook och andra sociala medier.

Det finns en anledning till varför Aftonbladet inte kan ha ett aktivt kommentarsfält till sånt gällande invandring, flyktingar etc..


Idag lyssnade jag på kents nya singel: Egoist. Jag menar, jag har lyssnat på den tidigare men just idag lyssnade jag på den på riktigt. Jag läste också texten samtidigt som jag lyssnade på den, för att förtydliga budskapet ytterligare.
Jag fastnade för just en mening: "nu är hat okej om det riktas åt rätt håll"
Meningen gör mig ledsen och arg på samma gång. Arg, för att den är så sann. Ledsen, för att många anser sitt hat vara rättfärdigat så länge det riktas mot muslimer.

Idag såg jag att en av mina vänner "gillat" ett inlägg på Facebook. Inlägget handlade om en kvinna som fått tipset att ta ut skillsmässa efter att maken drabbats av en stroke. Hemskt, såklart. Jag blir såklart nyfiken men också väldigt kritisk; det låter väldigt otroligt. Jag går in på sidan och hinner inte ens klicka på länken innan jag möts av ett hav med rasism. Kommentarerna till den här länken är så grova att jag, bokstavligt talat, tappar hakan.
Över den här länken så har, gruppen själva i fråga, skrivit:

"På ren svenska dessa jävla politiker och dess naiva korkskallar som röstat fram dem ! Vad fan har ni gjort med Sverige ?! Resurer läggs istället på villor till asylsökanden och IT/spel-rum för vuxna män ! Fy fan !!
"Anki Foss make Mikael fick en svår stroke. När hon vände sig till kommunen för hjälp med handikappsanpassat boende visade det sig svårare än hon kunnat ana. – Av kommunens tjänstemän fick jag rådet att ta ut skilsmässa från min strokedrabbade man. Det skulle göra vår ekonomi bättre och ge större möjligheter att söka bidrag, sade de."

Jag förstod ju såklart redan då hur inställningen var. Trots det blev jag alltså överraskad över det oändliga hat som spreds i kommentarsfältet. Nu lusläsde jag inte, det klarade inte mitt hjärta av, men jag såg inte en enda kommentar som på något vis liknade medkänsla för den här kvinnan som blivit tipsad om att ta ut skillsmässa gentemot sin man.
Rasismen genomsyrade i stort sett hela kommentarsfältet. Jag läste kommentarer såsom:

"Men anhörighetsinvandring går alldeles utmärkt att lägga resurser på,,,,DRA ÅT HELVETE Förbannade socialdemokrater,,,,,önskar av hela mitt hjärta att ni går samma öde till mötes som Olof Palme gjorde.."

Den här människan drar alltså in anhörighetsinvandringen i det hela och önskar dessutom livet ur sina medmänniskor. I skrivande stund har den här människan fått 114 "likes", eller "gillningar", om man så vill.

"Det här jävla landet o dess regering är för helvete sjukt,dax att ta tbx Sverige o slänga ut det jävla pack som styr Sverige.
Dom slickar muslimer rakt upp i brunögt o skiter ner på svenskarna.
Polisen ska ledas av poliser o inte några jävla dagisfröknar nu får det fan få ett slut!"

Den här människan vill "ta tillbaka Sverige". Då måste alltså personen i fråga se Sverige som förlorat. Förlorat till vem framgår inte. Vem som skulle ta över regerandet av Sverige får vi inte heller veta. Hur den här kommentaren överhuvudtaget är relaterad till den delade länken framgår inte. Hen avslutar dessutom med att nedvärdera dagisfröknar.

"drabbades av stroke vid 57 års ålder efter ett aktivt liv vändes livet på sekunder försökte nu få en rehab resa till vintersol Teneriffa men fick avslag pengarna var slut, när jag ser vad dessa ensamkommande kosta Sverige och hur man behandlar gamla och sjuka blir jag KRÄNKT"

Jag vet inte varför det behövs en resa till just Teneriffa för att rehabiliteras för stroke. Det var något helt nytt för mig. Dessutom, att anledningen till avslag var att pengarna var slut, har jag svårt att tro skulle sägas öppet. Paralellen mellan avslag för rehabresa till Teneriffa och ensamkommande är ju egentligen helt obefintlig och tagen ur luften.

Det blir väldigt problematiskt när människor drar egna slutsatser och sen delar det som fakta.

Dessa kommentarer är ju såklart bara ett axplock. Det finns betydligt mycket fler och grövre kommentarer på sidan till andra "statusinlägg" som gruppen gjort.


Jag tänkte avsluta det här inlägget med ytterligare ett stycke ur kents låt Egoist:

"Bered en väg för en ny terrorism 
Bered en väg för en ny Egoism
Bered en väg för en ny terrorism 
Bered en väg för Ego, Ego, Egoismen"

Då Som Nu För Alltid. 16 maj 1990 - 17 December 2016

Då Som Nu För Alltid.
16 maj 1990 - 17 december 2016

kent.

Jag sitter här med skrivkramp... Tänker att det lossnar, bara skriver det jag tänker och kör på det, helt enkelt..

men det går inte...

Tack kent, för allt. För att ni funnits där i hela mitt liv.

Tack för att jag fick växa upp med er musik.

Tack, för att ni hjälpt till att forma mig till den jag är idag.

Jag är er evigt tacksam. 

Som tur är finns alltid musiken kvar.

"Som feminist har hon inget att lära mig"

Britta Svensson har skrivit en krönika i expressen, publicerad den 25 mars, det här året. I sin krönika så förklarar hon bl.a. hur vi, i Sverige, på politisk nivå redan nått nivån för jämställdhet i Sverige. Hon menar också, mer eller mindre, att du inte kan kalla dig själv feminist om du, som kvinna, utsätts för "kvinnofridskränkning", misshandel och våld utan något resonemang överhuvudtaget om polisanmälan, i ditt förhållande.
Hon är alltså expert på hur det är att leva i ett förhållande med förtyck. Hon är tydligen fullt insatt i alla människors förhållanden och har total insyn, på individnivå, hur alla människor fungerar och resonerar. Jävligt tveksamt.

"Den stora frågan som väcks av Ebba Witt-Brattströms bok och det förhållande som skildras där är: Varför lägger någon som kallar sig feminist 30 år på att stödja en kvinnoföraktande mansgris?

Varför skildrar hon i sin bok en genomfeministisk kvinna anställd på ett "jämställdhetsdepartement" som en som "släpar dagens matkassar uppför trapporna" medan mannen gör karriär och stiger i graderna? En hustru som utsätts för "kvinnofridskränkning", misshandel och våld utan något resonemang överhuvudtaget om polisanmälan?" 

"Denna kvinna är ju inte någon feminist utan ett offer utan förmåga att stå upp för ens de enklaste av sina rättigheter.

Jag har aldrig kallat mig "feminist" och inte heller utgett mig för att vara en "feministisk" predikant för andra kvinnor. Men jag har aldrig varit en dörrmatta för en man. 

Kvinnor som inte omedelbart slår näven i bordet, packar sitt pick och pack omedelbart och drar vid minsta lilla antydan om psykisk- eller fysisk misshandel, är alltså dörrmattor. Noll insikt i hur, sakta men säkert, den här kvinnan, oftast helt ovetande i början, blir totalt nedbruten psykiskt i ett sånt här förhållande. Noll insikt i vetskapen om att det oftast sker med manipulation, i små små steg. När du kommit till insikt i vad det är för förhållande du lever i så kanske du redan hunnit bygga upp ett helt liv tillsammans. Kanske har ni barn tillsammans. Kanske hotar han till och med att döda dig om du drar eller berättar för någon. Det är inte alltid så lätt att "bara dra" som så många tror.

"Jag känner massor av kvinnor som stått upp för sina rättigheter och sin karriär och gift sig med jämställda män."

Vad kul för dem men alla har tyvärr inte samma tur.

Trump, den moderna Hitler.

Så sjukt... 

SÅ sjukt att det finns människor som sympatiserar med den här idioten. 

"Make America great again". Den här människan skulle rasera USA fullständigt. Förstå att den här människan, som helt saknar en verklighetsuppfattning, om han blir president, att han ska ha tillgång till kärnvapen. Det är ungefär lika säkert som att ge en fulladdad och osäkrad pistol till en 4a åring.

Precis som att det är lika sjukt att sympatisera med SD i Sverige.